Där källkritiken tar slut

kjörling bwJag arbetar mycket med sociala medier, gör så mycket jag kan för att synas på facebook, instagram, twitter och linkedin med flera. Det betyder också att jag ser mycket av vad andra skriver, delar och sprider vidare. Allt från makabra bilder av blodsutgjutelse någonstans i världen till de tio sötaste kattungarna just nu. Bland statusuppdateringar florerar åsikter, citat och det som vedertaget kallas fakta. Av dessa ”fakta” och mer eller mindre subjektiva påståenden är det väldigt lite, om ens något som faktiskt utsatts för någon form av rannsakande. Är det här med sanningen överensstämmande, innehåller den här artikeln eller klippet något som jag verkligen kan ställa mig bakom och försvara?

På medeltiden hade kyrkan en allvetande makt vilken människor rättade sig efter och trodde mer eller mindre blindt på. Galileo Galilei hävdade i sin bok Dialog om de två världssystemen (Dialogo sopra i due massimi sistemi del mondo) som gavs ut 1632 att universum tvärt emot vad som tidigare trots inte snurrade runt jorden vilket han hamnade i djup onåd hos påven för och sattes i husarest under resten av sitt liv. Idag vet vi att jorden snurrar runt solen och att vi är långt från universums medelpunkt. 

Där påståenden blir sanna bara de upprepas tillräckligt många gånger…

Men vad händer när vi slutar fråga oss själva om den media vi dagligen matas med i form av påståenden, nyheter och filmklipp verkligen är sanna eller fabricerade i syfte att skapa opinion? Jag hävdar att om vi inte lär oss själva och framför allt våra barn att kritiskt granska den enorma mängd information som dagligen möter oss riskerar vi att gå mot en digital medeltid. En medeltid där påståenden blir sanna bara de upprepas tillräckligt många gånger. En medeltid där fördomar växer till vedertagna faktum. Det finns skrämmande exempel där människor med skyddad identitet uppges vara försvunna och efterlyses i sociala medier. Utan närmare granskning delas ett inlägg med efterlysningen och den skyddade identiteten riskerar att gå förlorad. I skrivande stund florerar en post på facebook med mycket makaber bild på IS-soldat som poserar med ett dekapiterat huvud och på andra bilden är (om det nu är samme man) turist på en tågstation i Österrike. Trots det lyder texten: ”Denna man har alltså utan svårigheter passerat Sveriges gräns. Ingen tvekan om att det är samma person…. (älska sverige………. ;__;?”) Likaså har ett videoklipp med flaggande glada mörkhåriga människor spridits med texten ”Muslimer firar segern i Paris”. Klippet är i själva verket ett par år gammalt och filmat under segerfirandet av en kricketmatch mellan Pakistan och Srilanka. Det har alltså inget över huvud taget med varken religion, krig eller terror att göra. Trots det har klippet delats mer än en halv miljon gånger och följts av mängder av rasistiska kommentar och hatfyllda tillmälen. Effekten av klipp och inlägg som de ovan beskrivna är att människors säkerhet äventyras, att en hel religion och många oskyldiga människor därmed får stå till svars för fundamentalisters oförlåtliga handlingar. Likaså är effekten att miljontals människor på flykt undan krigets fasor drabbas av både fördomar, misstro och illvilja.

Hur ska man då göra för att vara säker på att den information som ges faktiskt är sann?

Under de senaste åren har flertalet alternativa medier fått allt större inflytande. Ett mycket olyckligt scenario, då många av dem framför allt tjänar till att sprida opinion med hjälp av vinklade nyheter och reportage. Här är det därför extra viktigt att vara källkritisk och inte sprida vidare utan att först granska. Ett skräckexempel är överläkaren i mitt facebook-flöde som utan närmare granskning delar än det ena än det andra klippet med ibland mycket vinklade artiklar. Jag har vid ett par tillfällen i kommentarsfältet ifrågasatt om det verkligen är något hen kan stå för. inlägget har då i regel snabbt tagits bort, då det rimmar mycket dåligt med vad jag föreställer mig bör vara en landstingsanställd överläkares ideologi.

Hur ska man då göra för att vara säker på att den information som ges faktiskt är sann? Jag vågar påstå att något vattentätt system inte finns. I de flesta svenskspråkiga fall räcker dock en övergripande källkritik långt. Som ett led i min egna granskande brukar jag börja med att söka källan på Google. Kommer det från någon form av nyhetssida som jag inte känner till sedan tidigare, börjar jag med att söka information om publikationen och dess redaktion. Avpixlat, Exponerat, Flasback och liknande forum bedöms inte som tillförlitliga och avfärdas därför direkt då deras huvudsakliga fokus är opinionsbildande, i regel på vinklade och felaktiga grunder. Bland de många engelskspråkiga medier som finns är det ibland svårare, men även här räcker en övergripande källkritik långt. Jag har till exempel betydligt större förtroende för BBC, Al Jazeera och CNN än vad jag har för Fox News och Huffington Post. Även om jag fortfarande anser våra etablerade svenska medier vara trovärdiga, försöker jag ofta söka ytterligare information genom att, inte bara läsa en av tidningarna eller lyssna på en av sändningarna, utan söka information från flera publikationer. Sällan är det motstridiga uppgifter men mängden information kan variera och på så vis påverka perceptionen av budskapet i inslaget eller artikeln.

Fakta är bara något som faktiskt är, har hänt eller händer just nu.

Viktigast av allt är ändå att alltid, alltid vara kritisk och med det fråga sig själv om det här verkligen är hela sanningen, bra påhittat, eller ens över huvud taget sant och i själva verket ren lögn. Fakta är bara något som faktiskt är, har hänt eller händer just nu. Allt annat är ett påstående och därmed föremål för både vinkling och åsikt. Nästa fråga som alla också alltid bör ställas är om budskapet är något som man kan helhjärtat ställa sig bakom, alternativt vill belysa intresset av att debattera. Först när dessa helt avgörande frågeställningar besvarats kan och ska ett inlägg, en fakta, en åsikt eller ett citat spridas vidare. Först då kan man med gott samvete hävda att sitt källkritiska ansvar tagits.

Ty där källkritiken tar slut gror fördomar och misstro. Där fördomar och misstro gror föds i sin tur hatet. Och där hatet föds dör kärleken, förståelsen och vår humanistiska framtiden. Slutar vi att ifrågasätta det allt snabbare informationsflödet går vi en mycket otäck värld till mötes. En värld där handlingar grundas i påståenden och hörsägen. En värld där våldet gror ur hatet och okunskapen. En värld där ingen längre kan skilja mellan rätt eller fel, sant eller falskt.

Andreas Kjörling, prisbelönt författare & sommelier som värnar om det skrivna ordet sanningsenliga värde

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA *